cooljess

                                                                                               
Kanske inte min bästa å smartaste stund i livet, men jag får kalla det en erfarenhet rikare:-). Sitter här och blickar tillbaka lite på inspelningen av programmet, eftersom det var då jag skadade mitt knä som nu lett till  operation...
Från halv tolv på dagen till halv tre på natten var jag i kanal 5s våld. De timmarna innan publiken anlände va rena High Chaparall! Nervositet (ingen av oss utmanare visste ju vem som skulle få tävla), inspelning för web-tv, klädprovning, ja en hysterisk massa prylar för att förbereda inför showen. Kl sex började inspelningen och redan då hade jag både ätit och druckit för lite, troligen för nervös för att fixa det... När vi stod uppe på scenen strax efter sex och väntade på resultatet av röstningen trodde jag hjärtat skulle hoppa ur kroppen!! Jag blev så otroligt glad när jag förstod att det var jag som skulle få tävla :-)))
 Fredrik va den första att få sig en "hopp-kram".Till å med Ingvar Oldsberg fick en!
Sen var det i full gång! Jag garanterar att det knappt fanns tid att gå på toaletten under alla timmarna vi spelade in. 
Jag kastades mellan tävlingarna i flygande fläng! Första å andra tävlingen hann jag nog knappt fatta att vi börjat tävla     Skytte som jag är BRA på! VAD HÄNDE DÄR???? Får skylla på att det var första tävlingen.
Jag nästan skäms över de teoretiska tävlingarna, men för att försvara mig något så finns det bra många fler ämnen inom ordet "allmänbildad" än historia och geografi (dålig ursäkt va...). Men matte är Fredrik sjukt snabb i!Allt rullade på och jag gjorde mitt bästa för att hänga med. Förvånade mig själv i vissa grenar. Som ridning tex. Rider aldrig, men lyckades klå Filip i alla fall. Ölsejdeln som skulle skjutas iväg så långt som möjligt över bordet utan att hamna i golvet, ja jag brukar va bättre på att dricka ölen än att skicka iväg den (:-)), men där vann jag tre av tre. Det började gå utför när brottnings-tävlingen va ett faktum.... Jag säger att den som ger sig in i leken får leken tåla, men att brottas mot någon som är 30 kg tyngre och 192 cm lång...ja, de e inte så lätt.... Det gick ju som det gick med mitt knä i den tävlingen...

 För er som såg programmet så blev jag inte så glad när jag va tvungen att stoppa ner huvudet i ett vattenbad. Fick en hysterisk gråtattack efteråt å hade lite svårt att mobilisera krafterna på ett tag efter det. Näringsbristen gjorde sig påmind.... Jag hoppades att "mina" grenar skulle komma hela tiden, tex "vippen" (bilen man kör upp på en ramp som vippar över om man kör för långt fram-målet är att stanna horisontalt så länge som möjligt), kändisansikten, nutidsorientering.... men inte då! Själaglad blev jag dock när jag vann skidhoppet mot Fredrik!
De sista timmarna är ett enda töcken....Trött, trött och se miljonerna så nära och känna att dom var på väg bort i från mig....  Dom i publiken som kommit för att se Filip och Fredrik stöttade mig ju inte direkt, men måste tacka familj, vänner och de i publiken som orkade hålla ut ända till halv tre på natten och stötta mig hela vägen! 
Filip och Fredrik ska åxå ha en eloge! För dom var underbara under hela inspelningen. Trevliga, peppade och såg till att vi hade kul tillsammans. Mycket sportsligt!
Sista tävlingen när jag visste att det skulle avgöras va min energi på noll. Hemskt att erkänna, men ölunderläggs-kastning är jag inte direkt suverän på.....:-)
                                                   Summan av kardemumman är att hur trött jag än var efteråt, hur många tårar jag än grät, hur många som än tyckte jag va kass som inte kunde peka ut Mekka på kartan, hur knasigt det än blev med mitt knä, så hade jag OTROLIGT kul och som sagt....En erfarenhet rikare ;-)